Berikning-för kropp och själ
Örter / medicinalväxter
Förrut hade alla läkemedel ett naturligt ursprung. Många av växterna bär artepitetet officinalis eller officinarum, vilket berättar att det är växter som används i officinen, det vill säga apotekslokalen. Exempel är bergpion Paeonia officinalis, läkemalva Althaea officinalis och alruna Mandragora officinarum.
Fortfarande kommer ungefär 40% av alla receptbelagda läkemedel från växter, även om de flesta idag tillverkas på syntetisk väg. Digoxin som används i behandling mot hjärtsvikt och oregelbunden hjärtrytm utvanns exempelvis först ur fingerborgsblomma (Digitalis purpurea). Smärtlindrande morfin framställs däremot fortfarande från opievallmo (Papaver somniferum).
Bland medicinalväxterna finns växter som använts inom den gamla signaturläran. Enligt den har växterna en verkan som överensstämmer med växtens utseende, alltså "lika botar lika". Den gula växtsaften hos skelört (Chelidonium majus) skulle därför vara ett bra medel mot gulsot. Lungörtens (Pulmonaria officinalis) fläckiga blad som påminner om en genomskuren lunga skulle bota lungsjukdomar.
Medicinska växter har ingått i både skol- och folkmedicin sedan läkekonstens begynnelse. Inom folkmedicinen är växternas läkande egenskaper inte enbart kroppsliga utan de har ofta magiska krafter. Växter kan till exempel skydda från onda andar och på det viset bota åkommor och sjukdomar. Örtläkekonster används både i huskurer och av botare. De flesta känner till huskuren att dricka citron, ingefära och honung vid förkylning, medan det numera är mindre bekant att växten pestskråp har kokats i vin och givits åt pestsjuka.
Det finns många läkeörter ute i naturen samt odlade som kan hjälpa välbefinnandet på olika sätt, men även de som är väldigt giftiga. Man behöver veta vad man plockar. Man behöver känna örten, veta hur den ser ut och hur den skiljer sig från liknande örter utseendemässigt.
Plocka med förnuft. Plocka rena och friska växter, men man behöver inte gå till överdrift. Man behöver inte granska varje blad och blomma på en stjälk. Lämna växter som är angripna av olika svampsjukdomar.
Plocka inte för mycket av en växt. De ska ha möjlighet att fröså sig och komma igen följande år. Om du bara hittar ett fåtal exemplar av en önskad växt så låt den vara. Växter som klassas som ogräs, tex nässlor eller maskros, kan du plocka ungefär hälften av ovanjordiska delar. Vid grävande av rötter ta mellan 1/5 till 1/10 efter att örten har gett frön.
Plocka bara så mycket du behöver.
Plocka helst inte för nära vägar. Vid grusvägar gå så långt ifrån att väggdammet inte längre syns. Vid asfaltvägar gå ett tiotal meter ifrån, vid riksvägar runt hundra meter och vid motorvägar minst en halv kilometer. Men använd det sunda förnuftet, många odlar grönsaker på kolonilotter i städer.
Plocka inte vid ladugårdar, svinstior, djurhagar och utedass. Undvik åkrar där man har använt kemiska bekämpningsmedel och kemiskt gödsel, samt diken.
Enligt allemansrätten är det ok att plocka ovanjordiska delar av vilda örter till eget bruk förutom de med vedartad stam, samt bär till eget bruk eller försäljning.
Du behöver markägarens tillstånd för att plocka annat än bär från ris, buskar och träd, lavar, mossa ris och rötter, samt ovanjordiska delar av vilda örter till försäljning.
Det är inte tillåtet att plocka sällsynta, utrotningshotade eller fridlysta växter. Det är inte ok att plocka i parker i städer, inom synhåll från någon annans hus eller på någon annans gårdsplan om man inte har särskilt tillstånd förstås.
